Tyst!

Vissa saker är vi tysta om. Sen undrar vi varför det är så tyst. Då håller vi tyst på grund av att alla andra är tysta. Kvar står du och lider i tystnad. Så var tyst, eller kanske inte. En dag är all denna tystnad ett eko av en tomhet som aldrig fick fyllas av innehåll. Höstlöven hinner dalna på ålderns höst innan den eviga tystnaden kommer. Då står alla andra runt omkring det tysta skal du har blivit och undrar varför det är så jäkla tyst, varför ingen sa något. Tystnaden ger ett eko av tomhet, en tomhet som ingen riktigt förstår, för det är så tyst. Sen dyker det upp. det enda hopp som strålar upp ifrån den tomhets mörker som tystnaden härskar över. Oväntat och väldigt främmande så formas det, som en skarp och djup motpol till det tysta, växer upp ur intet och visar sig. Du kanske stretar emot, känner en isande olust som springer över dina nerver. Men så finns det bara där, det du inte kan vara tyst om.

Ordet.

Annons