Skrivet av: Torbjörn Svensson | 15 december, 2019

Värdet i intet.

De små stegen.

Jag vänder mig om där vid diskbänken, känner hur de små stegen fortplantar sig genom betonggolvet bakom mig och vänder mig precis lagom för att fånga henne. De små händerna letar sig upp för mina armar, och jag låter mina händer fånga hennes lilla kropp. I ett svep lyfter jag henne, och hennes tjoande ljuder i samklang med hennes lyft upp i luften likt en raket på väg ut i rymden. Så hamnar hon i min famn och de små ljudliga och hjärtliga skratten letar sig genom hennes kropp in i min. Hjärtan börjar slå synkront och kärleken mellan pappa och dotter blommar ut i den där länken som man aldrig kommer bli blind inför.

När jag fick veta att jag inte skulle få ha kvar min syn så tänkte jag att livet skulle sluta där. Livet skulle nu bli ett svart hål, ett sådant som man aldrig reser sig upp ur. Mörkret åt på mitt hjärta, och inom mig så föll skymningen långt tidigare än vad jag hade önskat.

Jag minns hur min desperation kröp upp ur hörnen av mitt liv, hur jag vill klamra mig fast vid varje litet ljus av dåtid. Det som istället slutade med, var en outgrundlig sorg av inget som jag ändå kunde hålla kvar i mina händer.

Men så tänkte jag att sorgen skulle sörjas. Att inom mig så skulle resan från mörkret till ljuset skulle bli av. En sådan resa som ger en livet åter även om det inte skulle vara detsamma som förut. Men ändock ett liv. Men så föll mina steg in i ett spår som jag aldrig tidigare hade kunnat tänka mig ens existera. Fördomar, utanförskap och framför allt diskriminering dök upp. Mina fingrar trevade längs med kanten till avgrunden för att bara bli trampade på. Jag fann mig sittandes mitt emot handläggare som tittade djupt i sina papper. Som bläddrade, bläddrade genom varje sida, men som ändock visste mycket väl att sista sidan skulle innebära avslag. Mitt emot dem satt en vålnad av sorg, som bara ville ha hjälpen att få leva vidare sitt liv, som ville att livet inte skulle bli lika mörkt som synen och hörseln hade bestämt sig för att bli. Handläggare efter handläggare, fraser efter fraser, som bläddrade genom sina papper och lät sina frågor mynna ut i intet. Som att måla en vägg som ändock skulle rivas. Varje gång så klämdes mina fingrar, jag tappade fästet och föll ner i mörkret igen. Men de små fötterna som sprang omkring under alla dessa möten, påminde mig om att jag hade ett liv att leva. Ett liv att existera i.

Hon lyfter min hand. ”Jag vill att du skall se, pappa.” Åren har förflutit, och den lilla kroppen har nu blivit större och känslorna kommer nu från ett ännu större hjärta. Jag stannar upp med det jag håller på med och frågar.

”Vad menar du hjärtat?”. Men handen är borta igen och tystnaden är tillbaka.

När min dotter var väldigt liten så sjöng jag alltid för henne så hon kunde somna. Den lilla kroppen befann sig tätt intill min, och de tunga ögonlocken föll i takt med orden som dök upp mellan mina läppar. Hon hade en väldigt intressant blandning av låtar som hon ville att jag skulle sjunga. The last ten years, av Kenny Rogers var en. Gotham City av R,Kelly var en annan. Trollmor och de elva små trollen, var en annan favorit. Så hade en Korn-låt letat sig in bland dessa viktiga låtar. Nästan som den hade nästlat sig in, objuden men välkommen.

Jag minns hur jag uteslöt vissa ord och fraser i textraderna för att jag kände att det inte passade sig att sjunga dem för en liten ängel. Idag tänker jag på texterna, som jag då sjöng för hennes önskans skull, att de innebar en annan djupare mening. För där i mörkret, med hennes kropp intill, och de små fingrarna greppandes om mina, så visste jag inget annat än att det var en kväll i med ljuset i mitt hjärta. Idag hör jag orden som sjöngs inom mig, och ser att det enda jag vill i mitt liv, är att jag inte skall bli bortkastad ut i intet. Bortslängd.

”Hold me up into the light
Fix the cracks and fix them right
Keep the pieces in the drawer
Keep them there for ever more
Wake a million thoughts someday
Recycle this shit in someway
And all that I have to say
Don’t let them throw me away


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: