Skrivet av: Torbjörn Svensson | 28 augusti, 2015

Tolka det

Det fanns en tid då jag inte klarade av att tänka på framtiden. Det svartnade direkt för ögonen på tankarna om ”sen” och fort som tusan slängde jag igen dörren till den där världen som lurar efter varje hörn. Gömde mig under mitt egna mentala täcke och försökte bryta ångestens grepp, med tankar på allt annat som inte hade med varken syn eller hörsel att göra. Så jag började undvika att tänka på ordet ”sen”.

På något sätt så blev det en väldigt ödesdiger känsla över att tänka framåt, tänka åt det håll som min syn bara kommer bli sämre.

Så vartenda gång jag tänkte tankar på om jag inte skulle kunna se mina barns framtida studenter, deras framtida liv så knöt det sig i magen och kvar blev en bitter smak över att inte livet inte riktigt blev som jag hade tänkt mig.

Men på något sätt så känner jag nu att med dövblindtolkningens intåg i mitt liv, med den detaljerade syntolkningen, antingen via tal eller taktilt tecken ger mig ett lugn över att kunna få vara där och ”se” även om mina ögon vid det framtida tillfället inte vill längre. Det är nog en väldigt stor anledning till att jag känner att detta sätt att ”se” omvärlden inte behöver vara fattigare än att se med egna ögon. Jag är tacksam över att jag har upplevt så mycket med synen som jag har gjort och att detta tillsammans med en livlig fantasi kan bygga upp en värld som är inte helt olik den utanför. Om inte identiskt.

Är jag inte orolig längre, känner jag mig inte rädd inför det framtida mörkret? Jo, visst är jag rädd och orolig och det är känslor som jag nog aldrig kommer att bli kvitt. Men jag är inte lika domedagsbenägen längre och mycket beror nog på att jag känner hur dövblindtolkningen har öppnat upp en, för mig, stängd värld. Då blir inte den yttre världen stängd för mig bara för att ögonen och öronen inte vill längre, och det lugnar mig lite på ett väldigt skönt sätt. Så om jag kan hålla mörkret inombords på en hälsosam nivå så kan jag nog via mina fingrar och nervceller vara där i nuet, utan en bitter känsla av undergång. Och bara njuta av att få vara en del av allt.

”Jag lägger min hand i din och låter omvärlden flyta in genom dina fingrar in i min inre värld och låter den taktila känslan måla upp en bild full av färger, känslor, ting och händelser.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: