Mormor

Så kommer jag att tänka på henne. Min mormor. Tänker på gulnande papper som ligger i en papplåda, fyllda med minnen, och och värme. Välsnirklade bokstäver som etsar sig in i mitt sinne varje gång jag läser dem. Hon är borta nu, men på något sätt är hon ännu mer närvarande i mitt sinne. 
Min mormor var en mycket öppensinnad kvinna, som gick med högrest huvud utan att på något sätt utge sig vara förmer. En stolt kvinna som tog livet som det kom utan att på något missa något. Hon var tuff den där, på rätt sätt. Överlevde två barn, uppfostrade fyra, flyttade otaligt antal gånger och anpasssade sig efter omgivande förhållande. Hon satsade på kärleken, då hon fann min morfar i väldigt ung ålder. Valde att satsa på det när hennes familj inte var av samma åsikt. När morfar hade dött bort, så var det som att han ändå fanns kvar där bredvid henne eftersom hon respektfullt vårdade hans minne och deras tid tillsammans. Trots att jag var väldigt ung när morfar gick bort så fick jag ändå uppleva honom genom min mormor. Det beundrar jag så enormt mycket och det är samma tankar jag har om mitt eget kärleksliv, att kunna dela den där gemenskapen så det fortsätter långt efter att vi blivit till aska. Glömmer aldrig hur mormor strök handen över den lilla säng de delat och sa att de aldrig behövde större på grund av deras närhet. En säng som jag tror var blott 110 cm bred. 

När jag plockar fram de där breven från vår brevväxling så inser jag så många saker. Jag ser vartifrån jag har fått min öppenhet, min känsla för att inte utgå med stängt sinne inför nya saker. Men jag ser också vartifrån jag fått mitt skrivande. Att läsa min mormors ord på det bleknande pappret är som att läsa något jag själv skrivit. 

Jag minns även hur uppskattad jag var när jag kom på besök. Inte på ett överdrivet sätt utan bara varmt välkommen. Minns de olika kök jag satt i och njöt av att vara i hennes närvaro. Att få bli lyssnad på, att mina intressen var lika viktiga trots vår ålderskillnad. Jag minns hennes kärlek till musiken, och hennes favorit Mozart. Precis sådan som jag är, bara med skillnaden att jag har en Korn -plansch (hårdrocksband) uppsatt på väggen istället för Mozart. Det fanns aldrig något ”äh det där är skit” för mormor, utan hon var genuint intresserad av hur man levde sitt liv. Varje gång jag kom på besök så plockades listan fram. En handskriven lapp där det stod olika saker och ord som hon uppfattat genom olika medier, men som mormor inte visste vad det var. Man kan säga att jag fick vara en bro mellan min generation och hennes, och jag beundrade henne så enormt mycket för det.

När hennes svägerska dog, med en cigarett mellan hennes fingrar vid sitt köksbord så sa mormor att hon ville dö precis på samma sätt. Sittandes där vid sitt köksbord, rakt upp och ner, fast med skillnaden att det inte skulle vara en cigarett utan en penna mellan hennes fingrar. Jag minns detta så tydligt och tycker verkligen att det definierar vem hon var. Sen när jag är så gammal och skröplig och fulltföljt min uppgift på jorden så vill jag dö precis så. Fast med ett tangentbord i min famn. 
Saknar dig mormor och jag minns Dig.

Annons