Inom dövblind- och synskadevärlden så finns det ett inofficiellt begrepp som heter ”ge upp tv:n”. Detta begrepp är en linje, en gräns som vissa av oss passerar med synen när teven inte längre blir tillgänglig att titta på, rent visuellt.
Jag märker att jag har börjat traska i det där träsket med tv-tittandet, om vad som jag kan titta på och vad jag inte kan titta på.
Väldigt rörliga bilder är ingen höjdare, så tyvärr har den typ av filmer som jag tycker om, action, sci-fi och äventyr, börja stryka med. Jag minns än idag när jag såg premiären av Avatar i 3D med en kompis. En enorm röra av intryck och bildrutor och efteråt utanför biosalongen så stod jag och undrade vad jag egentligen hade sett. Fick se om den 3-4 gånger på dvd hemma och utan 3D-effekter för att faktiskt förstå handlingen. Snacka om att man känner sig akterseglad.
Tillbaka till nuet och framför tv:n, där jag finner mig mer ambivalent över mödan eller inte mödan att titta. Något som ligger mig varmt om hjärtat är att titta på populärvetenskapliga program. Jag har en enormt kunskapstörst som jag försöker stilla med kunskap. Oftast är dessa program visuellt rätt lugna men jag märker att jag egentligen tittar mest på textremsan. Jag hinner inte med att flacka med det lilla synfältet för att försöka se lite av bilderna också innan nästa textrad dyker upp. Det blir ett hiskeligt studsande med blicken, inser jag, och frågan dyker då upp i mitt huvud: ”tittar jag på tv eller sitter jag egentligen bara och läser?”
Så jag finner mig där i fåtöljen framför teven och undrar om jag skall låta denna förlust läggas på mitt ”tycka synd om mig själv-kontot”. Eller kanske bara helt enkelt stoppa undan tankarna i en liten svart låda för stunden och fokusera på annat. Svårt val.
Små mörka lådor har för övrigt en tendens att öppna sig vid fel tillfällen. Boom.
Att leva med RP 
Först och främst vill jag hylla din enorma skicklighet som skribent! Jag besitter en entusiasm för ord och text så jag läser dina texter med stort intresse och och har häpnat över flera av dina ordval!
Till artikeln ”Tv”, så känner jag igen mig i allt du skriver. Jag har en annan typ av dövblint än dig. Hemma har jag en 104 tums projektor-duk med en ljudanläggning som kan riva min 7 våningar stora fastighet av betong!
Men mitt största problem är inte bildrena, utan jag kan knappt hänga med textremsorna längre. Jag pausar vid nästan varenda texttillfälle som nedför byte av batterier till fjärrkontrollen en gång om året. . Min hörsel är knappast bra nog för att uppfatta mycket av dialogerna. Den senaste tiden då min syn varit försämrad på grund av vitaminbrist i blodfärderna och utmattningssymton. Har jag avnjutit gamla favoritfilmer som jag kan handlingen utantill, för en stund av avkoppling.
Det är naturligtvis en sorg att bli fråntagen detta nöje. Precis som med dig, har jag dessa små svarta lådor som öppnar sig med jämna mellanrum och får en att tycka synd om sig själv en stund. Men jag tänker alltid; ”vi lever inte för evigt” och ”det finns de som har det värre”. Det räcker för att trigga upp min naturliga egenskap att se möjligheterna istället för hindren.
Till på det kan jag berätta om att även jag älskar action, sci-fi och äventyr/fantasy. Jag vill starkt rekommendera böcker som man idag kan läsa på så många olika sätt. Jag har läst oerhört många böcker den senaste tiden och sett filmer till dessa böcker, däribland Game of Thrones, Divergent och Hunger Games. Och böckerna har alltid varit minst 100 gånger bättre och jag har alltid bäst älskat min egen ”film” som jag arbetat fram i mitt huvud.
/ Lukas Strid
By: Lukas Strid on 3 februari, 2016
at 12:13
Tack Lukas! Väldigt roligt att jag kan få igång din inre bild och tack för att du delar med dig! Den där projektorduken måste jag få uppleva snart!
By: Torbjörn Svensson on 14 februari, 2016
at 05:17