Långt innan jag fick veta om min situation så var det bestämt att jag och min svåger skulle till Sweden Rock Festival. Jag velade ett tag och tvekade inför att åka (det är fyra dagar långt med 80 band), i och med att jag skulle känna att jag inte orkade.
Men jag kan inte sluta leva, eller hur?
En väldigt bra sak med festivalen är deras handikapp-akreditering. Man mailar helt sonika en ansökan om att få ha handikapp-armband.Svar kommer snabbt och då får man reda på om man får handikappspass och evt ledsagare. Om man får det så får man gå in via en speciell ingång som bara är till för personal och handikappade, samt att man får nyttja handikappscamping/toa och att man får stå och kolla på konserterna på en egen scen för handikappade.
Det var faktiskt riktigt schysst!
Men ack så slut jag är efter, det får mig att inse att jag måste på något sätt lägga upp strategier för sådana evenmang, för att orka. För aldrig att jag slutar gå på konserter ❤
Nu till helgen är det Metaltown i Göteborg som gäller. Bara två dagar så det skallväl inte slita lika hårt hoppas jag 🙂 Men jag skall passa på att sova så mkt jag kan på dagen också. Men det dåliga med den festivalen är att de är inte i närheten av samma fördelar och rättigheter som SRF. Mycket dåligt säger jag! Jag har varit i kontakt om handikappspass för festivalen men nej nej nej det är bara till för rollstolsbundna. Trist faktiskt att de inte lever i 2000-talet. Personen jag pratade med var faktiskt riktigt otrevlig, funderar på att anmäla.
Ha det gött alla!
//T
Att leva med RP 
Kommentera