Stenar

Jag fick för ett tag sedan en möjlighet att träffa en av mina stora förebilder i livet. Anne-Maj, som också har dövblindhet, har varit en ledstjärna i min livsomställning och mer om detta kan ni läsa här i ett gästinlägg som jag skrivit på hennes blogg. 

Jag har träffat Anne-Maj tidigare i andra sammanhang men nu fick jag äntligen möjlighet att umgås ordentligt, att få verkligen sitta ner och prata och bara vara. Fantastiskt trevligt och jag har med mig många härliga minnen från denna tid tillsammans. Jag tänker definitivt inte skriva några detaljer här men en sak bad jag om lov att få ta upp här i bloggen. Under mitt besök så fixade Anne-Maj att jag skulle få gå på yoga med henne under en av kvällarna. En fantastisk upplevelse och jag bar med mig därifrån en ny erfarenhet från denna stund av meditation och tänjande av muskler. Jag bör tillägga att denna första gång så kände jag mig verkligen som en stelopererad stridsvagn med ledbesvär. Jösses, jag är som en låda av sten när det kommer till att vara vig, haha. Men det var en fantastisk upplevelse och jag kan inget annat än känna ett sug över att gå fler gånger, då här hemma.

Samma dag som yogan så hade Anne-Maj under lunchen tagit ut mig på en promenad som löpte genom skog och mark. En stig full av stenar, knotiga rötter som sträckte sig upp ur myllan för att göra stigen än mer levande. Den där stigen var verkligen stenig. Min dövblindtolk fick verkligen slita för att inte jag skulle dratta på ändan där bland granar, löv, kvistar och hala stenar. Jag hade fullt sjå att hålla balansen och bör tillägga att denna promenad var oplanerad och jag hade finskor på mig. Men fram kom vi till slut och en skön upplevelse hade jag med mig efter denna stund av äventyr. Sen tänkte jag inte mer på det. När min vistelse där var över och jag hade kommit hem till mina egna trakter så hade vi vår vanliga mailkontakt för att kommunicera. Där i våra tankar om att leva med dövblindheten och  livsomställningar så tog Anne-Maj upp både yogan och vår lilla promenad i skogen. Jag citerar:

”Yogan, jag tänkte och hann inte säga till dig. Jag ville få dig prova och känna på att försöka vara här och nu med din kropp. Jag har varit i samma fas som du. Du vet stenarna i skogen, jag går över dem varje dag. Stenarna tvingar mig att vara här och nu. När jag inte var det, så gjorde dom med besked! Då hade jag snubblat! Finner du balansen klarar du av vad som helst.”

Så enormt insiktsfullt och jag har nu fått ytterligare en nyckel i mitt eget liv att kunna försöka hitta rätt lås med.

Tack min vän för att du finns.

Annons