Du

Du, ibland kan jag bli lite smått avundsjuk på dig. För du har det så bra.

”Vem, jag?” undrar du.
”Ja, du” svarar jag.
”Vem är jag?” undrar du.
”Den som jag är avundsjuk på är –

-Du, som är småbarnsförälder, kan stå och samtala med en annan samtidigt som du har full koll på vad ditt barn gör på lekplatsen. Du kan till och med vända ryggen till en kort stund, för när du väl står rätt igen så finner du vad du söker på en millisekund. Du hinner till och med uppfatta faran med den trasiga stången som sträcker ut från lekställningen och kan hindra att en riktigt obehaglig olycka från att ske.

-Du med körkort kan hoppa in i bilen och köra och hälsa på dina vänner när du vill. Kanske kan du fundera på om du skall göra slag i saken och denna sommar skaffa mc-kort, och fullfölja din dröm att glida omkring på vägarna och känna friheten. Men innan du är framme vid det målet så hinner du oändliga turer med bilen. Bland annat ditt fina soffmöblemang som du drog hem från IKEA, gången som du hämtade din käresta på flygplatsen och den där härliga gången då det var solnedgång och du körde hemåt med rutan nerrullad.

-Du på bussen kan både se din hållplats närma sig och se personen några rader bort kasta några intresserade blickar på dig. Du rättar till tröjan och drar handen genom håret för att möta personens intresse, innan du hoppar av vid din hållplats. När du steg ur bussen så såg du mycket väl resväskan som stod dumt till och kunde undvika den med gott mått.

-Du, som går på stranden barfota en vacker sommarnatt. Du blickar upp på den vackra stjärnhimlen och kan se dessa fantastiska vidunder som svävar långt ute i det mäktiga universum. Blickar du ut på vattnet så ser du den magnifika fullmånens ljus spegla sig i de mörka vågorna. Dina öron nås av det lugna skvalpet från de små vågorna som slår in mot stranden.

-Du, som är på ditt favoritbands spelning. Du kommer under kvällen hinna med både att se hela bandet i sin glans, beställa dricka, prata med helt okända människor och skrika av jubel när du nästan fångar trumpinnarna. På vägen ut ur lokalen så kan du bestämma dig om du vill promenera hem, stanna och festa med kompisarna, eller ta bussen. Du har full valfrihet.

 

……………………………………………………………………………

 

Jag är vanligtvis inte en person som har lätt för att känna avundsjuka, men då och då kan ett litet sting kännas i min hjärtregion.
Jag vill understryka att jag verkligen inte går omkring och är avundsjuk hela tiden, eller för den delen suktar efter saker som jag inte har eller kan få. Nej jag accepterar att det är såhär jag kommer få leva med mitt liv och med de positiva aspekter jag kan få ut av det. Jag har hälsan och har en väldigt fin familj, som tillsammans med fina vänner utgör den grund jag har att stå på. Men ibland stinger det till i hjärtat och jag kan inte hindra känslan som kort dyker upp på ytan för att så dyka ner igen. Man är ju inte mer än människa.
Som när jag ser den där pappan som lastar in sina jublande ungar i sin bil med löftet att åka till Mc-Driven. Då känns det som jag har blivit snuvad på något.
För jag är inte egentligen avundsjuk på pappan, utan mer ledsen över att inte kunna ha den möjligheten. Inte nu längre.

Som det här med att inte kunna uppleva vår omgivning.
Det är en väldigt vacker värld vi lever i och jag kan känna tragiken av att inte kunna få ta del av den, som jag är skapt för att så göra. Givetvis har man sina knep för att hjälpligt försöka uppfatta skönheten, som till exempel att använda de tekniska hjälpmedel man har. Man ser inte solnedgången, men tar en bild med sin iPhone och, vips, så ser man den på skärmen. Men trots alla hjälpmedel så vill jag också bara kunna ligga där på stranden, stilla och helt tyst, för att bara titta upp på alla stjärnorna med ljudet av vågorna som slår in.
Uppleva det på riktigt.
………………………………………………………………………………
Så du.
”Du”
”Ja?”
”Uppskatta det du har”

 

Annons