Skrivet av: Torbjörn Svensson | 28 maj, 2018

Deafblind Challenge Helsingör – Helsingborg 2018, part six

33611660_1964286553606077_8342624564005568512_o-2.jpg

”Ok, då räknar jag ner! 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 NU!” Med handflatan slår jag ner i bryggan för att signalera min start. Nu är det dags att lämna tryggheten i Helsingörs småbåtshamn. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn. Hur kan jag inte vara nervös när jag skall ta mig över ett av världens tuffaste sund, i en kajak? Jag vet inte, ärligt talat, men jag ser något denna vackra sommardag. Jag ser mina barns ansikten. Där långt borta, långt bortom syn och hörsel, står mina barn och väntar på sin pappa. Sin pappa som skall paddla över Öresund. 

Vattnet är oroligt. Jag känner hur kajaken följer med vågorna, upp och ner, för att så rycka åt sidorna. Mitt balanssinne jobbar på högvarv och jag låter mitt muskelminne jobba på med paddeltagen. Ett i taget, framåt och mot mitt mål. En våg sköljer över, en till, och kajaken skär igenom det flygande vattnet. Jag känner genom kroppen vibrationerna från stora motorer. Insikten kommer likt en våg att just nu är jag ute på en motorväg, en sådan för väldigt stora båtar. Men ändå är jag inte rädd. Jag vet att runt mig så har jag världens bästa stöd i form av en fantastisk dövblindtolk/kanotist och ett proffs som paddlar. Så jag låter vibrationerna gå igenom mig och paddlar på. Vågorna flyttar kajaken åt olika håll, och stundtals så kränger det till ordentligt. Men jag tuffar på, låter motorn i mig jobba på i jämnt tempo för att beta av sträckan. Ett paddeltag i taget. 

Så plötsligt är allt bara lugnt. Kajaken slutar att röra sig i takt med vågorna och den tidigare vinden tonar bort. Min tolk paddlar upp bredvid mig och tecknar att nu är vi inne i norra hamnen, och folk står och hejar och tjoar. Jag ser dem inte men jag känner dem. Det känns att de finns där och för mitt inre så försöker jag visualisera dem. Känna deras stöd som sträcker sig över vattnet mot mig. Så hamnar jag vid bryggan till slut, vrålar ut all kärlek, känsla av seger och saknad när jag sträcker ut mina knutna nävar mot skyn. Känner den hårda bryggan mot min hand och slår till den. Det är mycket folk här, säger min tolk, och jag känner ”ta mig tusan” det. Märker att mina barn är där, och hela min kropp fylls av deras värme när de rusar in i min famn. Så kramar jag om dem. Gud vad jag älskar er, Alva och Hugo. 

När jag får reda på att det tog en timma att ta sig över så tänker jag att det inte kan stämma. Det kändes som det var ett helt liv jag levde när jag paddlade över. Minnesfragment från när jag höll mina barn i min famn första gången. Från när jag satt mitt emot min läkare och han berättar för mig att jag skall bli blind. Utmaningen att få Deafblind Challenge att bli verklighet. Från när jag fick den första kyssen av min flickvän. Minnet av att få mitt första avslag från Höganäs kommun om att jag inte skulle få hjälp att leva mitt liv. Sorgen över att förlora mina barn, genom att samhället inte finns där. Fragment från alla viktiga saker i mitt liv dök upp där vid varje paddeltag, och känslorna som hängde med varje våg. Friheten som tryckte sig in genom varje cell i min kropp. Att jag fick bestämma över mitt liv mitt ute på havet, att jag tar mina tag med andetag som är fyllda av mänsklig värdighet – frihet. 

Så står jag där i den gassande solen, omgiven av människor som jag älskar och tycker om, genomsvettig av att ha genomgått världens tuffaste utmaning. Stolt och gråtfärdig på samma gång. Fri och lycklig men med sorgens vetskap att imorgon är det över, då är jag inte fri längre. Men just då, just nu, där i det lilla ögonblick som kallas livet så är jag ingen annan, inget mer och inget än bara just Torbjörn.

Jag vill så genuint tacka alla mina sponsorer, för att de trodde på min tanke om Deafblind Challenge. Jag kunde inte ha haft bättre sponsorer! Men inte heller att förglömma de personer som runt omkring mig stöttat mig genom detta, familjen, flickvän, vänner och eldsjälar. Utan er så hade aldrig Deafblind Challenge blivit av, så jag är så tacksam för ert stöd!

Vill man kontakta mig för att få ta del av mitt äventyr via en föreläsning så kan man göra det på kontakt@torbjornsvensson.com

 

Länkar till artiklar/inslag från Deafblind Challenge:

Dövblinde Torbjörn Svensson korsade Sundet i kajak – Helsingborgs Dagblad.

Torbjörns viktiga tur över Öresund – SR P4 Malmöhus

 

 

Annonser

Responses

  1. Så otroligt imponerande! Du är en förebild på så många sätt. Jag önskar dig många många fler dagar fulla av liv, frihet och läkedom för själen! Du är så fantastisk duktig på att skriva. Du skriver så målande, levande och gripande. Skriv en bok 😉 Hoppas innerligt att du kommer få den hjälp du har rätt till.
    Önskar dig en skön sommar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: