Skrivet av: Torbjörn Svensson | 15 januari, 2018

Backspegel

Jag letade igenom mina papper för intyg till ett överklagande när jag fann mina journaler från början av min syn och hörselresa. Sitter och känner hur verkligt allt blir, och samtidigt är det väldigt overkligt. När jag tittar på undersökningen 2012, den som skulle ge mig min diagnos, så ser jag att jag då hade 20 graders syn på stora fältet och 5-7 grader på det lilla. Idag är det stora fältet 5-7 grader, och det känns som att något eller någon stampade gasen i botten och lämnade kvar något som jag aldrig hann se i backspegeln. När jag överblickar mina audiogram så ser jag hur min hörsel över åren försämrats med 30 decibel. 30! Men aldrig någon som sa: ”oj, vänta lite – det här måste vi kolla närmare på”. Nej istället ”tjong” in med starkare hörapparater, tack och hej.

Är jag bitter? Jag vet inte. På något sätt kan jag se hur annorlunda mitt liv hade sett ut med diagnos som jade kommit tidigt i mitt liv. Se i backspegeln jag aldrig fick titta i.

Men på andra sidan av det där myntet så finns det något som jag aldrig tidigare sett. Jag ser tydligheten i det suddiga. På något vis är jag mer här än någonsin. Jag har fått gåvan att våga, och den gåvan vill jag förvalta så väl jag bara kan. Visst är vardagen helt galen ibland. Då och då tror jag på riktigt att jag kommer ”checka ut” i isolationens och avhumaniserandets tecken. Alla dessa kränkande kamper för mitt egna värdes skull. Galet. Men så kommer den där lilla solglimten, det lilla varma. En hand på min, ett glädjefullt besked och ett nu som som aldrig blir då eller framtid. För några dagar sedan så satt min lille son i mitt knä, tryckte sig mot mig och la sin lilla hand på min. Långsamt och väldigt försiktigt så lät han sitt lilla finger röra sig över min hands ovansida. Små nätta rörelser, smekningar över handryggens känsliga ovansida. Där satt jag och bara var, i nuets lysande stund. Det var bara en lätt liten omedveten beröring. Men på något sätt så var det som att hans lilla fingers smekning bara sa att ”allt kommer att ordna sig pappa”.

Allt kommer att ordna sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: