Ren kommunikation

Jag får ibland frågan hur det funkar att hela tiden ”hålla någon i handen” när jag använder dövblindtolk. Frågan är ofta med en syftning på att vara väldigt nära en person fysiskt. Det är en fråga som jag ofta hajar till när jag får, då jag inte riktigt kan se det annorlunda i det att göra så. För mig är det så naturligt att ha någon som tecknar med mig i handen och på kroppen. Det är helt enkelt min nyckel till den värld alla andra lever i. Med att ”hålla någon i handen” så syftas det ofta på det taktila teckenspråk jag använder i kommunikationen. Teckenspråk som man avläser med handen, kort och gott. Får även frågan ibland hur det upplevs att en tolk ritar på mig på kroppen för att ge information via socialhaptiska signaler, att ha någon annans hand på min kropp. 

För mig var det givetvis en stor sak att börja använda taktilt teckenspråk. Dels i att anamma en kommunikationsform som jag upplevde var väldigt komplicerad. Också i att komma en person så nära fysiskt som man faktiskt gör när man använder de olika taktila kommunikationsformerna. Men rätt så snart så gick jag från att känna en ovan känsla över närheten till att förstå vad det egentligen handlar om. Ren kommunikation. Det låter kanske konstigt, och speciellt i ett sådant land som Sverige där fysisk kontakt mellan två främmande människor inte är så vanlig. Det jag upplever i kontakten mellan tolk och mig är bara ren kommunikation. Det spelar ingen roll om det är en kvinna eller man, ung eller gammal för det enda viktiga är att jag får in den information från den värld som jag annars är utesluten från.

För några veckor sen fick jag möjligheten att använda två manliga tolkar under ett par dagar. Det var inte första gången som jag hade manlig tolk, men det var första gången som jag hade det under en längre tid. Jag hade inga tankar om att det skulle vara jobbigt för mig, men tanken svepte givetvis över mig och det skulle vara jobbigt för de manliga tolkarna att jobba så nära med mig som man gör. Men rätt så snabbt föll samspelet på plats och jag kunde med en stolt känsla i mitt sinne konstatera att det fungerade utmärkt. I efterhand kände jag mig bara fånig som ens tänkt tanken att det skulle vara något bekymmersamt för mina tolkar att vara så nära mig när det återigen bara handlar om en sak. Kommunikation. Ovanligheten i att få manlig tolk beror på att det inom tolkvärlden är det 99 % kvinnor som jobbar. Varför det är så, vet jag inte. Men min misstanke är att det finns en missuppfattning om att yrket dövblindtolk skulle vara ett vårdyrke, ett yrke med fokus på omsorg. Så är det verkligen inte, kan jag intyga.

Det handlar bara om ren kommunikation.

Annons