Bakom de blå ögonen

För det enda du ser är mina ögon. Du ser inte den skadade näthinnan med de svarta bläckplumparna som effektivt tar min syn. På utsidan är allt fint, till färgen blå, men inuti är det fläckigt, med döda områden och jag ser dig. Fast ändå inte. Jag kanske ser dig. Eller känner dig när jag dundrar in i dig och låter våra kroppar mötas i något som skulle anses allt annat än harmoniskt och trevligt. När du ställt din resväska där och ser mig komma så ser du mina ögon. De rör sig som dina gör, tittar och eftersöker. När min fot träffar väskan så är allt redan försent och frågan är inte vad som går sönder, utan hur mycket som går sönder. Kanske är din väska hel efter den bryska kontakten men jag kan garantera dig att jag är allt annat än hel efter att ha gjort den ofrivilliga luftfärden. Blåmärken, sår och skador läker men den inre känslan får några extra bläckplumpar som fläckar själen lite mer. Inte för evigt, men bara för stunden, som en jobbig påminnelse om hur insidan av det blå är allt annat än helt.

Men när jag adderar min vita käpp till ovanstående situation så kanske du tittar på den istället för att betrakta mina ögon. Har du också fått den kunskapen om vad en vit käpp markerar så inser du att din väska står i vägen. Kanske flyttar du den, eller dig själv ur min framfart eller så gör du det som vissa finner naturligt – börjar prata. Då ser du inte mina öron. Mina öron är det sista du tänker på och framför allt tittar på i en sådan situation. Men om du mot all förmodan hade tittat så kanske, jag säger bara kanske, hade du sett de genomskinliga hörselinsatserna med två slangar upp till de hudfärgade hörapparaterna som knappt synbart gömmer sig bakom öronen. Bakom dessa genomskinliga insatser så slingrar sig ljudet genom tunnel, hud, ben in i en liten hörselsnäcka där allt annat är frodigt. Hade du varit där, ända inne i snäckan och krympt till minsta storlek så hade det varit som en skog. En skog i med träd utan grenar och där de flesta träden är döda, livlösa för evigt böjda under sin egen tyngd. Dina ord kommer som en vind för att få de sista kvarvarande levande träden att för en kort stund svaja till och vidarebefordra dessa rörelser. Men informationen når inte fram. Skogen fungerar inte som den ska och kvar rör sig rester av det som sades på en plats lång bort härifrån. Där borta ute i verkligheten säger du dina ord för att stoppa mig, men orden finns inte och käppen svänger smidigt precis över väskans höjd för att så förlora sin funktion. Ner faller jag och något går sönder, samtidigt som en vattenpöl av inre bläckplumpar skvätter upp på mig.

Men om jag i ovanstående situation kommer med min vita käpp med en röd markering på. Om jag går där längs med min egen väg som sammanfaller med din väg och du inte ser mina ögon, inte ser mina ögon men du ser käppen. Du ser käppen och du ser det röda på den. Inom dig så hittar du informationen som du sökte och du vet att det finns inget annat alternativ än att flytta på dig. Du lägger inte ner tid på att med rösten söka efter mina öron eller med blicken söka efter mina ögon. Din väska dras undan och förbi går jag, kanske helt omedveten om att du ens existerar. Eller så känner jag det plötsliga vindraget med doften av dig och tackar dig anonyme person inombords för att du förstod.

Förstod att bakom mina blå ögon döljer det sig en helt annan värld.

 

———————————————————

Ovanstående text har jag skrivit för att belysa vikten om att informationen om den röda markeringen på vit käpp skall bli allmänt känd. Men jag skriver den också för att uppmana alla med synskador, hörselskador och dövblindhet att visa att man har sin funktionsnedsättning. Jag är av den åsikten att om man inte visar att man har funktionsnedsättningen så har man heller ingen rättighet att ställa krav på omgivningen, eller gnälla över att ingen visar hänsyn mot dig.

Så dela gärna detta blogginlägg om du kan, eller varför inte dela mitt Facebookinlägg om ämnet, eller delar denna artikel i kvällsposten om röd tejp på vit käpp.

Så kanske jag, eller någon av de andra som inte ser eller hör så bra kanske slipper falla över dig, din resväska eller din okunskap. Kunskap är makt och hjälp gärna till att fylla på kunskapen, med några enkla klick så kan du förändra min och andras värld. Tack.

//T

Annons