Lilla Alva.
Du gör så många fantastiska saker under dina vakna timmar. Så mycket att jag ibland behöver hela kvällar och nätter för smälta och analysera allt som skett. Jag tänker på hur du springer där omkring och förkunnar högt och tydligt för alla andra på lekplatsen att din pappa han är minsann synskadad och han hör inte heller så bra. Hur dina armar kastar sig runt mig när vi inte setts på länge, och du vet att det är på din lott att träffa rätt med armarna. Kommer jag in i ett mörkt rum så tänder du långt innan jag ens har börjat fumla efter lyskontakten När vi går tillsammans så skriker du, bokstavligen skriker, stopp och lägger en bestämd hand på mig när jag är på väg att gå in i något. Dessa är saker jag aldrig lagt som krav på dig att uppfylla utan du har själv tagit initiativ till det. Ändå kan jag ibland känna en skuld över att du gör dessa saker för mig, även om jag inte bett dig. Men så kommer den där pussen på kinden som jag verkligen inte hade koll på att den var på väg och orden ”jag älskar dig”. Då tänker jag inte längre, utan bara är.
Du kanske inte har en pappa ser allt du gör eller som hör allt du säger. Men du skall veta att jag känner allt du är. Du är en fantastisk liten unge och jag kommer aldrig att känna mig som en mindre värd pappa, för att vara förälder sitter inte i sinnena.
Det sitter i hjärtat.
Älskar dig.
//Din Pappa.
Att leva med RP 
”Känner allt du är” -kanske finaste kärleksförklaringen någonsin till ett barn (skriver hon mellan tårarna)
By: Erika on 30 juli, 2015
at 09:17
Tack så mycket Erika, jag uppskattar att du delar med dig! Ha en fin kväll
By: Torbjörn Svensson on 2 augusti, 2015
at 09:59
Hej Tobbe, känner igen din beskrivelse av barn som ordnar för oss som har en nedsättning av en eller annan form, är själv diabetiker som under ca 10-12 år hade mycket låga blodsockervärden och dessutom inga signaler som talade om för mig att jag var låg, så därför så blev blodsockermätaren och mina barn min trygghet, mina barn därför att dom hörde på min röst när jag var låg och det sker än idag när jag pratar med min son eller dotter i telefon och vid avslut så ber dom mig att ta ett blodsocker när jag lagt på, det för mig är ett underbart sätt som dom visar sin härliga kärlek på, genom mina ofta låga blodsocker så har mina barn fått uppleva tillfällen som jag önskar dom kunde ha sluppit, när jag flyttade från Höganäs och åter till Gävle så fick jag snabbt reda på att nattinsulinet skulle bytas så jag skulle slippa dessa låga värden, dessutom så återfick jag signalerna som påpekade att blodsockret var lågt och som den papps jag är så kunde jag inte låta bli att påpeka för mina barn att det här hade ju också kunnat gjorts i Helsingborg och kanske vid för många tillfällen, till slut så tog dessa härliga ungar ett snack med gubben om att visst vi har sett dig i situationer som varit jobbiga men med den närhet och upplevelse det inneburit så vill vi konstigt nog inte vara utan den, och dina kramar och pussar visar hur mycket du uppskattar det vi gjort. Kände bara att jag ville delge liknande upplevelse till dig samt en önskan att du i framtiden kan förlita dig på solceller i din hörapparat, tack för det du delar med dig, Pelle.
By: Pelle Johansson on 6 september, 2015
at 12:32
Och ett stort tack för att du delar med dig Pelle! Önskar dig en fin dag! //Tobbe
By: Torbjörn Svensson on 7 september, 2015
at 09:44
Hej!
Jag har precis hittat din blogg, jag känner dig inte men ändå kan jag skriva bara genom det jag läst att du är en fantastisk och underbar människa!
Din blogg berör mig djupt in i hjärtat!!! Du har en närvaro i det du beskriver som är få förunnat! Du skriver från hjärtat! Har själv en dotter på 15 år som nyligen diagnostiserats med RP. Vår värld rasade totalt när beskedet kom. Vi vet inte hur vi ska klara detta. Vår älskade lilla flicka.
Jag kommer fortsätta följa dig. Det kommer hjälpa oss på vägen vi ska vandra. Tack!!!
By: Anna on 14 april, 2016
at 10:48
Hej Anna! Så enormt härligt att få läsa dina ord! Tack!! Jag vet att det kan vara svårt att ”se” det nu, men tro mig världen kommer byggas upp igen. Det är tufft och det innehåller tuffa bitar men det kommer en ny värld full med nya insikter och positiva egenskaper. Men man måste igenom det tuffa först, och det är ingen angenäm resa. Kontakta gärna mig om ni behöver stöd, har du Facebook så kika in i min grupp ”Att leva med RP” (du hittar länken här på bloggen i menyn). Ha en fin helg, och tack för att du skrev till mig! Kram Tobbe
By: Torbjörn Svensson on 15 april, 2016
at 10:45