Tiden går.
”Du måste lära dig att leva med kaoset, för det kommer kanske aldrig komma ett lugn igen”.
Taktik. Strategi.
”Har du både grav synskada och grav hörselskada? Men du verkar ju vara så glad?”
Balans. Vansinne. Lycka.
”Jag skulle så gärna vilja komma, men jag känner att jag har passerat min gräns idag.”
Självinsikt. Prioritering. Ledsamhet.
”Den är här. Här Tobbe. Här är den. Här!”
Okunskap. Hjärnsläpp. Ramar.
”Först när jag läste din bok så insåg jag hur det måste vara för honom. Trots att jag har levt ett helt liv med honom så har jag inte insett förrän nu.”
Surrealism. Stolthet. Mål.
”Men då kanske någon annan här kan försöka förklara för dig så jag kan återgå till att berätta för de andra.”
Utanförskap. Ilska. Ångest.
”Du har tappat nästan tio decibel av din hörsel”
Tomhet.
”Vad avlastar dig Tobbe? – Att skriva. Men gör det då!”
Ventil. Tryckutjämning. Distans.
Distans. Tiden går.
Att leva med RP 
Verkligen förklarande med så få ord, vackert! Man försöker vara förstående, men upptäcker ändå av det du skriver att det är lätt att trampa i klaveret med det man säger även om det inte är meningen. Fast det hoppas jag du har överseende med =)
By: Eva on 12 juni, 2015
at 11:30
Tack Eva! 🙂 klart jag har 😉
By: Torbjörn Svensson on 12 juni, 2015
at 11:40