Gästbloggare Nr 12. Maria Collin Jensen.

Hejsan!
Jag heter Maria Collin Jensen och är precis 50 år gammal.
Jag har inte dövblindhet, däremot hör jag inte riktigt som folk.
När Tobbe, smickrande nog, bad mig att skriva ett gästblogginlägg till hans fantastiska blogg tog jag för givet att han ville ha en text om dövblindhet, något jag har ganska stor erfarenhet av professionellt.
Men nej, Tobbe ville att jag skulle fokusera på hörselbiten, gärna med personliga erfarenheter av CI, dvs Cochlea Implantat (här kan ni läsa fakta om CI: http://www.cochleaimplantat.se/)

Där tänkte han nog rätt, just detta med hörselnedsättningar kan jag det mesta om.
Jag har varit hörande, hörselskadad, ”döv” och är numera utrustad med två CI, dessutom är jag utbildad specialpedagog med inrikning döv/hörsel.
Min döv/hörselresa har varit väldigt slingrig.
Jag föddes hörande.
Vid tre års ålder insjuknade jag i hjärnhinneinflammation, en ganska jobbig sjukdom som gjorde att jag blev gravt hörselskadad och fick mina balansorgan förstörda.
Min grava hörselnedsättning har kontinuerligt försämrats. De senaste 30 åren har jag varit medicinskt döv med små bashörselrester på höger öra, dessa år har jag använt endast en hörapparat, någon taluppfattning (alltså att kunna höra ord utan avläsestöd) har jag inte haft på väldigt många år.

Redan i slutet av 80-talet blev jag erbjuden CI, men tackade nej och blev ”döv” istället.
Jag hade tur som kunde lära mig teckenspråk snabbt och släpptes in i dövgemenskapen.
För ungefär fem år sedan började jag fundera på CI igen och genomgick ännu en utredningen och fick klartecken; – Bara maila oss så får du tid för operation.
Jag hörde aldrig av mig, min hörande familj var nämligen emot en operation. Barnen tyckte att det var ballt att ha en döv mamma och maken var rädd att jag skulle DÖ under operationen. Rätt gulligt.

Men så för drygt två år sedan blev jag uppmuntrad av ett par döva/hörselskadade kompisar att låta mig opereras. De hade själva precis fått CI och såg stora praktiska fördelar med att kunna höra lite mer. Så det blev en tredje utredning som visade att jag fortfarande var en lämplig CI-kandidat. Den här gången var maken med på noterna, om det berodde på att han struntade i om jag dog eller om han helt enkelt förstått att det numera är en relativt okomplicerad rutinoperation låter jag vara osagt.
Så den 2 maj 2013 CI-opererades jag på Huddinge sjukhus.
Jag valde att operera mitt sedan 25-30 år stendöva öra.
Redan någon månad efter inkopplingen bad jag om att få ett andra CI.
Efter lite tjat ställdes jag på väntelistan för CI nr 2 i februari 2015. Sedan gick det med en rasande fart, 24 mars 2015 opererades mitt andra öra.

Som tur var hade jag låga förväntningar, mitt mål med CI var att få stöd för läppavläsning. Det blev oerhört mycket mer än så…
Själv tycker jag nästan att jag blivit normalhörande, men mitt perspektiv är ju lite förvridet.
Att plötsligt kunna höra ca 36% enstaviga ord i en tillrättalagd testmiljö är egentligen ett rätt mediokert resultat i sammanhanget, men för mig är det stort.
Hur min taluppfattning kommer att bli med två CI vet vi ännu inte, jag har bara haft CI nr 2 i fyra dagar.

Hur låter det då?
Det är väldigt svårt att svara på, jag minns ju inte hur naturlig hörsel faktiskt låter trots att jag tydligen har ett bra hörselminne nånstans långt inne i hjärnan. Men det som har förvånat mig mest är hur MYCKET allting låter. Jag hör ljud som jag inte ens visste fanns. Speciellt vackert är det inte mycket som låter. Men bilens blinkers blev mitt första favoritljud, blixtlås tyckte jag också lät väldigt vackert direkt.
Att lyfta på fötterna när jag går lärde mig snabbt efter att jag fått mitt CI, hasande fotsteg låter inte vackert.

Ljud efter ljud upptäcker jag, det är jättespännande, roligt och jobbigt. Jag har varit hemskt ljudtrött ända sedan jag blev med CI, men det blir bättre och bättre.

Tal är naturligtvis är det viktigaste och mest meningsfulla att höra, men frågan är om inte omgivningsljuden är de roligaste.
Speciellt de ljud jag hör när jag lagar mat gillar jag.
Jag glömmer aldrig den dagen då jag skalade kalla kokta potatisar för något drygt år sedan, jag blev helt paff över att det lät på så många sätt samtidigt. Först själva sticket i potatisen med kniven, sedan ljudet när potatisskalet släpper från potatisen och samtidigt rivs sönder. Sällan har jag njutit så av att skala kalla potatisar.
Att skala lök låter också jätteläckert, olika löksorter prasslar olika.
Ja, alla ljud som har med matlagning att göra betyder mycket för mig som är en hängiven hemmakock. Det hade jag verkligen inte förväntat mig.

För något halvår sedan fick jag en ny kärlek, BILRADION. Av en slump satte jag på den när jag fastnade i en bilkö, och kors i taket, jag kunde höra ganska mycket av vad som sades. Så nu idag har jag alltid bilradion på hög volym när jag kör bil. Det ena ger det andra, på radion spelas mycket musik så nu har jag börjat tycka att musik låter vackert. Det är fortfarande svårt för mig att veta vad för sorts musik jag lyssnar på, men det har ingen betydelse, jag tycker att all musik låter kul.

Jag kan också föra enkla telefonsamtal med vissa personer. Det är väldigt praktiskt.

En annan häftig grej är att jag återknutit kontakten med flera gamla hörande vänner som jag slutat umgås med för att det var för jobbigt för mig att läppavläsa. Nu kan jag kommunicera relativt smärtfritt med dem, fantastiskt!

Lika fantastiskt är det att vara fullt teckenspråkig, jag använder teckenspråk lika mycket idag som innan jag fick CI, jag växlar språk beroende på situation och sällskap. Det är en rikedom att som döv/hörselskadad vara tvåspråkig.

Just detta med att förlora ett eller flera sinnen är nog mer plågsamt än jag orkat erkänna. Nu när jag kan höra ”ganska mycket eller ganska litet” inser jag att min hjärna/kropp nånstans innerst inne saknat min hörsel mer än jag fattat. Undrar hur det skulle kännas att återfå fungerande balansorgan?
Då kanske jag skulle kuna gå utan stöd i mörker, cykla och åka skidor. Fast å andra sidan skulle jag nog bara bli både åk- och sjösjuk.

Och för dig då, Tobbe?
Jo, CI bör kunna hjälpa dig mycket, eftersom du inte kan läppavläsa så bra pga din synskada. Nu vet jag inte om du alls är intresserad av CI, men om du är det måste du vara beredd på att CI-hörsel är något helt annat än normal hörsel. Fast man vänjer sig.

Jag vill avsluta med att jag skulle älska att få undervisa dig, Tobbe, i taktilt teckenspråk. Suveränt att ta till när syn och hörsel inte räcker till. Synd bara att du bor så långt bort.
 

 

Annons