Skrivet av: Torbjörn Svensson | 9 december, 2014

Lyssna

Jag har tidigare nämnt hur mycket energi det går åt att bara lyssna och fokusera med hörseln. Speciellt när synen sviktar så tappar man väldigt mycket av den hjälp man tidigare haft med det visuella avläsandet och man inser plötsligt hur dåligt man egentligen hör. Så jag har funderat på att lägga hörapparaterna på hyllan. Endast för att spara energi åt mig, energi som jag behöver så enormt mycket för att klara av vardagarna med dess alla intryck.
Jag och min fru har diskuterat det fram och tillbaka under ett tag att låta mig plocka av hörapparaterna permanent och på så vis låta mig vara döv. Istället för att tala svenska så går vi över till teckenspråk som första språk och gör den anpassningen för att spara energi åt mig. Våra teckenspråkskunskaper är begränsade men det ser vi som inga problem att lära oss ordentligt för att så kunna använda det flytande
här hemma.

För några veckor sen så bestämde jag mig för att lägga av hörapparaterna helt under en dag, på prov. Detta beslut är väldigt stort för mig eftersom jag bara tar av dem när jag skall duscha och när jag skall sova. Under de 28 år jag har haft hörapparater så har de suttit i varje dag och jag kan inte minnas att jag någonsin har gått en hel dag utan dem. De är en del av mig.

Så den stora dagen kom. När jag vaknade på morgonen så hann jag stoppa in ena hörapparaten i örat innan jag kom på mig själv att detta var den stora dagen med ett stort D. Så ut med apparaten igen och lägg tillbaka den på nattduksbordet tillsammans med den andra och där fick de ligga, ensamma och orörda resten av dagen. Det kändes oerhört märkligt att inte ha dem på sig, en slags ofrivillig nakenhet både fysiskt och till stor del psykiskt. Men jag härdade ut och lät bli dem hela dagen, från morgon till kväll, med tanken att detta skulle bli en bra dag att pröva min teori om att jag skulle finna det lättare att inte höra. Denna dag hade jag båda mina barn hemma och min fru samt ett besök av en god vän med dennes lille son, vilket i vanliga fall är en tuff dag för mig att hantera med mina krympande sinnen. Det vill säga, optimala förhållanden att testa om det blir någon skillnad utan hörsel eller inte.

Det blev platt fall. När jag senare på kvällen lade mig ner utmattad i min säng så var jag så jäkla frustrerad och arg över att testet inte gav något positivt alls. Men jag var också väldigt ledsen över att jag trodde mig kanske ha funnit en lösning som kunde hjälpa mig, om så bara litet, att få lite mer energi, att underlätta för mig i mitt liv. Men så blev det inte. Jag märkte att i och med hörseln försvann så försvann väldigt mycket information, både med riktningshörseln där jag kan snabbt avgöra vilket håll ett ljud kommer ifrån och den övriga informationen som jag får med hörseln. Då menar jag alla dessa små ljud som finns runt omkring oss som kan hjälpa oss att avgöra vad det är som händer. Ett gott exempel på sådana ljud är till exempel det avlägsna mumlandet av en teve. Hör man det mumlandet, ja då vet man vart man skall börja leta om man söker någon i hushållet. Det är ovärderlig information för en med ett sådant begränsat synfält som jag har.
Sen märkte jag också att jag tappade mycket av det sociala. Det blev svårt att hålla igång längre konversationer och samtidigt ha andra saker igång, som att leka med Alva och samtidigt teckna med Jenny. Jag fick plötsligt svårt att kombinera flera saker samtidigt vilket jag fann väldigt begränsande och frustrerande. Jag har det problemet ändå i vanliga fall men det blev faktiskt ännu mer omständligare denna dag.

Så när frustrationen över det misslyckade experimentet hade lagt sig flera dagar senare så bestämde jag mig för en strategi som jag sedan dess använt mig av. När jag behöver hörseln och inte har tillgång till tolk – då har jag hörapparaterna i. Men är jag i en ljudmässigt jobbig situation där jag inte behöver hörseln – då stänger jag av dem. Som när jag åker buss/tåg/bil till exempel, för då behöver jag inte hörseln till att lyssna på ”oväsendet” då detta inte ger mig någon värdefull information som jag behöver. Denna nya strategi har faktiskt lönat sig, om än väldigt litet. Jag inser då att det finns inga stora förbättringar, inga quick fix, eller mirakel som kan ske för att underlätta för mig i denna situation som jag befinner mig i. Jag blir väldigt ledsen över att så fort jag kommer på en idé eller tanke om något som kanske kan hjälpa mig så blir jag väldigt, väldigt exalterad över gränsen av vad som är logiskt. Denna insikt av att jag vantrivs så mycket över att befinna mig i denna tuffa situation är slående åt det deprimerande hållet och jag får kämpa för att inte drunkna i det.

Nej kära läsare, nu stänger jag av de inre hörapparaterna ett tag.

Annonser

Responses

  1. Det låter skitjobbigt! Kan det inte vara så att allting behöver vänjas in? Alltså, att med vana och tid så kanske det att stänga av hörapparaterna ger mycket mer än det gör de första gångerna du gör det? Man kan ju hoppas iaf….


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: