Enkelhet

Jag kan inte se solnedgången längre. Att något så trivialt som att se solen sjunka ner i havet bortom horisonten kan betyda så mycket, ja det kan tyckas märkligt. Men nu när man inte har möjligheten att se solnedgången länge så inser man hur mycket de enkla små sakerna i livet egentligen betyder för en. Sorgens rötter slingrar sig runt hjärtat och drar åt för en stund. Men glädjande nog så lever man i en blomstrande teknikålder så ur fickan lyfter jag min smartphone och ”klick” så har jag solnedgången på bild och kan faktiskt se den igen. Men det känns inte äkta. Så jag sitter där bland sanddyner, vass och tångrester, ett stenkast från mitt hem, sluter mina ögon och lyssnar på vågorna när de slår in mot stranden. Vinden biter tag i kinderna och de sista strålarna träffar mina kinder för att så slockna bakom horisonten. Sen blir det mörkt, och kvar sitter jag med hjärtat i en svunnen tid.

Annons