Under FSDB´s familjevecka där min familj och andra familjer med dövblindhet umgicks, så diskuterades det en massa om olika ting. Något som jag blev väldigt glad över att upptäcka, var alla tips och råd som familjerna kunde dela med sig som kunde underlätta vardagen. Ett tips (av många) som jag nu tagit fasta på är att jag har införskaffat en sådan här:
Det är en ryggsäck för småbarn som är utformat som en nyckelpiga men som också har funktionen som en gå-sele. Inte bärsele utan mer som ett koppel för barn fast då spänt som en sele över bröstet. Koppel låter så märkligt att säga men i slutändan är det faktiskt precis vad det är.
Varför skall Alva ha en sådan på sig, kan man undra? Jo, eftersom jag har min inskränkta syn och hörsel så kan jag inte ha Alva gåendes bredvid mig när vi är ute på äventyr. Detta gör att hon oftast är förpassad till vagnen, vilket inte är speciellt populärt hos den lilla damen då hon ibland visar sitt missnöje. Rejält. Om hon istället skulle gå bredvid mig så är hon inte så förtjust i att hålla handen och sliter sig mer än gärna och kutar iväg för glatta livet. Och det funkar inte så bra för mig då jag oftast inte hinner se vart hon tar vägen eller hindra henne. Säger jag då orden ”stopp, stanna!” så har hon plötsligt ”ärvt” min dövblindhet och skiter totalt i att jag har sagt något… Detta är inte hållbart och speciellt inte om vi är i närheten av en trafikerad väg eller dylikt då ett motorfordon skulle kunna avsluta Alvas liv. Det är ju något som alla föräldrar oroas av i vanliga fall och med min dövblindhet så blir inte oron mindre för det, än mindre hur otroligt hårt jag skulle ta det om jag skulle missa att skydda henne från en sådan olycka.
Så tack vare detta fantastiska tips så har jag nu gått in på en hemsida och beställt ett exemplar av väskan. Givetvis satt Alva med i knäet och tittade på de olika väskmodellerna för att så slutligen bestämma sig för ”nyckelpigan”. Jag vet att om Alva får vara med och bestämma så ökar det chansen till att hon accepterar läget när väskan väl åker på.
Sen kanske man kan tycka att det skulle se fjantigt ut att promenera omkring med en gå-sele på Alva, likt en hund ute på rastning, men där skiter jag faktiskt rätt upp och ner i vad andra tycker. För att säkerheten och Alvas möjlighet att få röra sig när vi är ute är långt mer viktigare än hur det uppfattas utåt sett.
För min ängel är mitt allt ❤
//T
Kommentera