Oidentifierat

Ibland känns det som det ligger något och krälar under ytan. Innanför tinningarna känns det som något växer och stundtals rör sig så det krusar ytan i min inre sjö. Är det ångesten, är det en tanke som gror, är det en ny version av mig själv? Är det något som jag aldrig kommer kunna förstå eller hantera? I mina försök att greppa svaren innan de försvinner ner i djupet igen så finner jag mig bara frustrerad när det enda jag greppar är tomhet. Jag vänder då blad och försöker fokusera på annat och låter livet skriva sidorna i min bok.

Men ibland krälar det.

Annons