Work

Jag har valt inte skriva så mycket om min arbetsträning och praktik eftersom jag inte själv riktigt förstått hur det skulle komma att arta sig. Det har känts så fruktasvårt surrealistiskt ibland att vara i denna situation som jag är idag och samtidigt inte längre ha den yrkesidentitet som jag har varit van vid under så många år. I mina tankar om vad jag skulle klara av att jobba så hade jag trott att 50 % skulle vara en bra nivå för mig att hantera. Men den besvikelse och sorg över att inse att så inte var fallet var väldigt svår för mig att hantera när jag till slut hamnade på en arbetskapacitet på 25 %. Ett hårt slag mot min stolthet av att inte känna sig lika produktiv som en frisk arbetare och det tog ett bra tag innan jag kunde försöka acceptera det faktum att jag inte kunde mer.

 

Men när man tänker på hur själv arbetsträningen på praktiken har gått så är jag väldigt nöjd. Jag har fått ett väldigt bra stöd ifrån Arbetsförmedlingen och fått anpassat min arbetsplats så optimalt som man kan tänka sig vilket har lättat lite den ångest som man har haft. Så även om jag bara har klarat av att jobba 10 timmar i veckan så har jag kunna vara produktiv under dessa timmar tack vara stödet och hjälpmedlen. När jag nämner hjälpmedelen så syftar jag på miljöanpassning, ljusanpassning, hörseltekniska lösningar och inte minst syntekniska lösningar med datorer osv.

Jag har även fått väldigt gott stöd ifrån arbetsplatsen där jag har fått möjlighet att utvecklas och anpassa mig gott under denna tid samtidigt som jag har haft väldigt kul. Så det har känts väldigt bra och jag kan se tillbaka med en blandad kompott av lärdomar och erfarenheter.

Nu när jag vet hur mycket jag klarar av och hur stor min kapacitet är så letar jag mig runt efter ett framtida jobb, vilket kan vara en utmaning med tanke om de fördomar om vad människor med funktionsnedsättningar kan i yrkeslivet. Men jag har ändå förhoppningar om att till slut finna ett jobb där min kapacitet kan tas till vara och jag kan utvecklas i min roll som anställd. Med mina referenser och min drivkraft så skall det inte vara omöjligt tycker jag.

När man drömmer sig bort så önskar man en arbetsplats där jag kan få använda min förmåga att skriva och uttrycka mig. Eller ett ställe där mina kunskaper ifrån min egen situation kan komma till nytta, som till exempel föreläsning eller som konsult för tillgänglighetsfrågor. Drömmar är bra att ha men ibland önskar jag bara att jag hade ett jobb helt enkelt.

 

För jisses vad jag saknar att jobba.

Annons