Skrivet av: Torbjörn Svensson | 26 februari, 2014

Som En Cirkusattraktion.

När jag är ute och går med käppen så inser jag givetvis att jag sticker ut från mängden. Men det ser jag också som en nytta då jag varnar folk för att ”här kommer en synskadad”. Så folk märker av mig, registrerar mig och förhoppningsvis flyttar på sig om jag är på kollisionskurs med dem. Bra, tycker jag, och känner mig tillfreds med det konstaterandet.

Men min fru noterar oftast att när vi är ute så stirrar verkligen väldigt många på mig och KITT (min vita käpp). Ibland blir hon väldigt frustrerad över detta och kan uttrycka sig i ordalag som ”vad glor du på, din jävel?” eller något dylikt. När vi till exempel är ute och går så säger hon till mig att vissa som kör förbi i sina bilar verkligen ”glor” på mig där jag kommer gåendes med käppen.

Egentligen tänker jag inte så mycket på hur folk beter sig när jag är ute och rör på mig. För faktum är ju att jag rätt sällan ser dem, än mindre om de stirrar på mig. De finns ju inte riktigt i mitt universum av naturliga skäl och då blir det en distans till själva problemet. Men det blir plötsligt väldigt verkligt för mig när jag får syntolkat för mig att många tittar på mig. Jag sticker ut och skiljer mig ifrån mängden tack vare min vita käpp och vips så blir jag dagens händelse i folks liv. Och så vill jag inte riktigt ha det.

Min dröm är ju att leva i ett samhälle där synskadade finns integrerat ibland den vanliga befolkningen, utan att det skall påkalla mer uppmärksamhet än normal notis om att personen är synskadad. Men givetvis handlar allt detta om kunskap och om att sprida den, för det är ju just kunskapen som saknas om oss med funktionsnedsättningar. Nu är man så exotisk när man kommer där i sina mörka solglasögon, käppandes ner för gatan så att man känner sig som en kakadua ibland isbjörnar. Och tydligen tittas det för fullt, nästan så att man borde be om att ta betalt.

”Kom, kom och beskåda! Se något ni aldrig har tidigare sett! En varelse med ingen syn och en vit käpp, en av de väldigt få exemplar som man lyckats skymta. För endast 100 kronor per vuxen och halva priset för barn! Missa inte detta tillfälle till att SE!”

Men som jag nämnde innan så tänker jag egentligen inte så mycket på det, eftersom jag själv oftast inte ser det pågå. Men när man får via andra ett intryck av att det är så, så känner man sig uttittad, utpekad, ja nästan som en främmande varelse. Som en cirkusattraktion.  


Responses

  1. Ja, välkommen i gänget 🙂 Ibland blir man trött på andras blickar. Men jag tror att de allra flesta inte gör det av ondo utan mer för att man helt enkelt reagerar på det som är annorlunda. Men visst är det skillnad på att reagera och titta till och stå och tokglo!

    • Precis det är en stor skillnad. jag nekar inte folk till att titta på mig, men låt det vara för min enorma skönhet eller för att jag blir igenkänd – inte för att käppen signalerar UFO UFO UFO! 🙂 tack för din kommentar Jennie, kram!

  2. Det kanske blir en liten tillgång? Om nån tokstirrar oartigt eller hjärndött på er så kan ni ju liksom skriva av den personen från ”intressanta-personer-jag -skulle-vilja-prata-med”-listan. Det säger ju faktiskt lite om en som person om man stirrar så intensivt och inte fattar att den man stirrar på är en människa med känslor.

    • Haha vilken fantastisk bra tanke! Jag tackar och tar till mig det 🙂 kram

  3. Hej Torbjörn!
    Har ett tips för att folk ska sluta stirra på DIG, skaffa en ledarhund, de är så söta, så folk stirrar på den duktiga hunden istället 🙂 och du får en underbar och trogen kompis och hjälpmedel. Kram

    • Hej Berit!

      Det var ju ingen dum idé! Jag har tänkt tanken ett tag att skaffa, och nu fick jag ju ännu en fördel till 🙂

      Ha det så bra, kram

  4. hej! Kom i kontakt ned din blogg idag då jag delade ett inlägg på Facebook ang käppen med röd tejp. Bra inlägg. Blev nyfiken å började läsa din blogg. Har inte kommt så långt.

    Tänkte på att du skrev stt folk stirrar, kan det inte vara av annan anledning än att du skulle vara en circusattraktion? Jag tänker att jag tittar men mer för att jag känner attityden jag inte gå fram å fråga om han hon vill ha hjälp. Tänker mest på när man är nära trafik i kollektivtrafiken mm. Det är ju besvärligt även om man är seende.

    Jag har frågat i t banehallen och haft sällskap å talat om vilka tunnelbanelinjer som kommit in.

    Blir mörkrädd nör jag läser ditt inlägg om när Du missade buss efter buss. Varför hjälper folk inte till? Och blir häpen över att folk beter sig så som du skriver.

    Men hur närmar /hjälper jag någon med vit å röd käpp? Om han hon varken ser eller hör?

    Ledsen för osammanhängande text. Skriver på redande fot

    Med vänlig hälsning,
    Veronica

    • Hej Veronica! Ingen fara, jag skall svara så gott jag kan. När det gäller frågan varför folk inte hjälper till så vet jag ärligt talat inte. Jag skulle mer än gärna också vilja veta för min egen skull 🙂
      Om man vill ta kontakt med en som har DövBlindhet, nu skriver jag ur egen synvinkel, så är det att lägga en hand på axeln eller röra till armen lite. Om det Är så att man är helt döv så märker du det på att individen använder teckenspråk 🙂

      Tack för dina tankar, jag önskar dig en fin dag! Mvh Torbjörn


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: