Tankar mellan äggkartong och toapappret.

 

 

För ett tag sedan var jag, Jenny och Alva i Helsingborg för att stå och dela ut mat och kläder till de hemlösa.   Jenny drog igång en frivilligorganisation, som står och delar ut nödvändigheter till de behövande, sedan den förra lagts ner. Varm mat serveras och de hemlösa får hjälp med nya kläder och dylikt som folk har skänkt.

Denna gång hängde jag och Alva med för att hjälpa till. Jag stod för utdelning/handräckning och för den sociala delen, och Alva stod givetvis för underhållningen. Även om hon sov en del också.

Det som slår mig när man träffar alla hemlösa, är att jag kunde vara en av dem. För även om det öppet uttalas  ”att de hemlösa har sig själv att skylla för att det finns ett så bra system i Sverige”, så ser jag att verkligheten inte är sådan. Det är verkligen en myt att man har sig själv att skylla när man hamnar utanför skyddsnätet. Jag tror vi alla skulle må bra av att prova på livet som hemlös. Eller åtminstone vara med när hjälporganisationer hjälper dem. För att då få upp ögonen och inse att fördomarna om hemlösa och deras situation i många fall verkligen är fördomar.

När vi var klara med utdelningen så hoppade vi in i bilen för att åka till en storhandel och köpa hem mat. Dags för den grandiosa veckohandlingen. När handlingen var avslutad så började processen med att få in matkassar i en redan överfull bil. Hela bilen var verkligen knökfull redan innan vi handlade. Jag som satt i baksätet hade två kartonger och tre säckar med kläder till de hemlösa att trängas med innan vi skulle börja lasta in matvarorna. Men på något vänster så fick vi in allt. Jag satt hopklämd med ett paket toapapper lutandes mot mitt huvud och en äggkartong i famnen. Iväg rullade vi, hemåt och hem till vår vardag.

Där i bilen, mellan toapappret och äggkartongen, kom tankarna. Tankar om att när vi skiljdes åt från de hemlösa, så åkte min familj hem till ett tryggt hem med värme, mat och trygghet. Medan efter ett värmande mål mat och en social stund, så var det tillbaka till otryggheten, våldet och utanförskapet för de hemlösa. Och det kunde lika gärna vara omvända roller, för vad är det som säger att jag inte är den som står ute på gatan om några år?

Var inte naiva och tro att sådant inte händer er.

Annons