Vägar

När du är ute och går, har du någonsin funderat på hur vägen till din närbutik ser ut? Eller sträckan till dagiset, jobbet, eller fotbollsplanen? Funderat hur vägen är utformad, på eventuella hinder och vad din sträcka består av för underlag?

Jag misstänker svaret nej, och med all rätt, för att som seende så behöver du inte lägga någon större vikt på din sträcka om det inte är något extraordinärt, som till exempel ett väghinder.

Jag tänkte nu ge er kära läsare, en inblick i de synskadades värld genom att bokstavligt illustrera min gångväg för att lämna Alva hos sin dagmamma. Ledord för synskadade är träning, minne, strategi och känsla när man skall gå en sträcka. Så de gånger jag lämnar eller hämtar Alva så gör jag denna rutt, både fysiskt och i huvudet.

Min minnesbild av vägsträckan:

Vi börjar vid vår grind, öppnas på höger sida och dras inåt. Väl utanför grinden så skall jag känna en skarv i asfalten som är tvärsgående. Svänger vänster och följer skarven genom att trampa på den med vänsterfoten. Går jag med högerfoten så kommer jag för nära vårt staket och med risk att gå på vägstolpen med vagnen. När jag känner ytterligare en tvärsgående skarv i asfalten, samt att barnvagnens framhjul börjar luta lite neråt, så är jag framme vid korsningen. Nu är det bara att gå rakt fram i några meter så kommer jag att köra över en markbrunn. Precis en halv meter åt vänster av brunnen är trottoaren. Så upp på den och då måste jag låta det högra hjulparet köra längst ut på högra delen på trottoaren för att känna kantstenens skarvar. Jag gör detta för att undvika köra på en stolpe och undvika betongfundamenten till ett gammalt staket. Detta är en väldigt smal trottoar och jag måste vara noga att hålla rätt riktning, för att några cm åt vänster så är det stopp. Efter en liten stund börjar trottoaren svänga och jag följer med kantstenen under höger hjulpar på vagnen. När jag känner att jag kört över de vita ”stopp-plattorna” (för synskadade), som markerar om man vill korsa gatan åt höger, så väljer jag att gå rakt fram för att korsa den nedsänkta cykelbanan. Efter två meter så känner jag två rader gatsten under vagnens framhjul och väljer att följa dem åt vänster. Denna gatsten skiljer cykel/gångbanan från vägen och jag väljer att följa denna kant istället för gräskanten på vänster sida. Anledningen till att jag väljer den farligare kanten ut mot trafiken är att ”gräskanten” just här är väldigt dåligt skött och mycket som växer ut på gångbanan. Svårt att gå där helt enkelt.
Gatstenen följer jag nu med högra hjulparet på vagnen och ser till att hålla hjulen så nära cykelbanans asfaltkant för att undvika köra på vägpinnarna i trä som står med jämna mellanrum för att skilja cykel/gångbanan från vägtrafiken.
Följer kanten som efter några meter börjar svänga svagt åt höger. När jag har gått en minut så svänger jag över vagnen till gräskanten på vänster sida, för nu är den kanten välklippt och fin, så jag kan följa den en bra bit. Ser till att det vänstra hjulparet på barnvagnen följer kanten mellan gräs och asfalt. Efter några meter kör jag över en markbrunn igen och direkt efter den så försvinner gräskanten, för här är det en ingång till en trädgård. Bara att fortsätta rakt fram så kommer gräskanten tillbaka omgående. Efter tiotal meter så dyker en ingång upp igen, bara att fortsätta, och efter den så dyker nyponbuskar upp som tar i vagnens vänstra sida. Nu vet jag att det bara är några meter till att jag skall följa gräskanten runt åt vänster in på en annan gångväg. När jag väl har svängt in åt vänster så dyker det upp några nyponbuskar igen på vänster kant och jag går då över till den högra gräskanten av gångbanan och följer den tills den slutar. Nu är jag framme vid en väg och väljer att gå åt höger och snedda vägen tills jag kommer över till den vänstra sidans kant. Sedan följer jag staketet och kanten en stund. Här får man vara beredd på parkerade bilar som man får runda. När man har gått ett tag så säger det stopp! För nu är jag framme vid en betongrefug som skiljer den tvärgående vägen från en cykelbana som följer längs med den vägen. Nu är det dags att bara flytta vagnen en meter sidleds så är jag fri att kunna gå över korsningen. Just denna korsning är inget vidare, bilar kommer fort och man missar lätt
När jag nu går rakt över så kommer jag känna att asfalten övergår till grus och svänger då vänster och följer gruset tills det slutar då svänger jag åt höger och placerar mig nära en mur på höger sida. Nu är jag inne på rätt gata!
Här det bara att följa den vänstra mur/staket/häck-kanten i 100 m, samt att då runda bilar som står parkerade. Precis när första avsnittet (i mitten av sträckan) med häck tar slut så får man huka, för där hänger det ner en massa grenar från en hängbjörk eller ett pilträd. Dessa grenar har jag svurit över ett antal gånger, speciellt när de är blöta…
I slutet på raksträckan är det en liten bit häck, direkt in till höger efter häcken så kommer jag in på dagmammans uppfart. Jag är framme!

Piece of cake va??

En sak som jag tycker är viktigt att påvisa med denna illustration, är hur väldigt lite miljöförändringar det krävs för att man skall tappa bort sig som synskadad.

//T

Annons