Skrivet av: Torbjörn Svensson | 2 augusti, 2013

Alvas Dag

Hej jag heter Alva.

Jag är strax över ett och ett halvt år, bor tillsammans med min mamma och min pappa i ett stort hus vid havet som jag kallar hemma. Mamma heter tydligen Jenny också, förvirrande – räcker det inte med mamma? Aja, men pappa heter ju Tobbe ibland, ack vilken konstig värld jag lever i…

Min bästa vän heter Stampe och är en gosig tygkanin. Han följer med mig överallt och är min beskyddare i drömmarnas värld. Jag ÄLSKAR Stampe.

Varje dag leker jag. Leka måste vara det yrke som jag skall ha hela livet. Leka med klossar, leka med bilar, leka med gosedjuren, gunga, leka i sandlådan, sparka boll. Men tråkigt att plocka UNDAN och STÄDA, mamma och pappa tjatar bara för att pappa hela tiden lyckas trampa på leksakerna ”doh”! Men får jag med mamma eller pappa i leken så är jag så NÖJD. Fast pappa orkar inte alltid. Eller ja, han kan sitta ner ibland och inte alls vilja följa med mig fast jag säger och tecknar ”pappa kom”. Tecknar, ja det gör jag, fast mest med pappa. Vet inte riktigt varför men han säger meningen ”pappa hör inte riktigt” ibland när vi umgås. En mening som ännu inte blivit riktigt klar för mig.

Vad tecknar jag då? Allt som jag kan teckna, som jag behöver för att omvärlden skall förstå mig (eller är det bara pappa behöver förstå?). Mamma och pappa lär mig nya tecken hela tiden och jag är inte sen att snappa upp om det kan vara något fördelaktigt för mig. Fast trots tecknen så är mitt tal inte mindre bubblande. Jag gör både och, väldigt mycket. Pappa trycker på apparaterna ibland när jag pratar mycket och plötsligt ser han mycket mer avslappnad ut.

Kramas tycker jag om, men bara när JAG VILL! Oj jag kan bli lite arg ibland och få utbrott…men det går snabbt över och jag är inte speciellt duktig på att hålla igång ”surminen” en längre tid.

Ja just det, pappa är ju trött ibland, fast han är ju som han är. Och ibland verkar han inte märka att jag är där, då får man gapa Högre och klappa på pappas ARM eller BEN. MEN INGEN lagar ju godare KÖTTFÄRSSÅS (hungrig!). Och när han ligger och är TRÖTT, så kan jag Faktiskt Offra En Kram Ibland. Han tycker om att pussa mig mycket ”bluärk”, och kan jag kasta mig in i mitt leksakshus så gör jag det för att undkomma de stickiga skäggstråna, moahahahaha!

Mamma och pappa har sagt att jag måste slå till pappa på benet när jag kommer till honom. Tror det har något med ögonen att göra, men jag fattar inte riktigt varför, men det är rätt kul att slå pappa på benet. HAN KAN JU BÖRJA JAGA MIG HAHAHAHAHAHA! Men när pappa går så får man liksom hålla sig undan om han inte tittar på en, för han kan gå rakt på en: ”PANG”, ajajajajaj *blir upplyften och omkramad*. Men jag är inte rädd, nej det är ju bara att låta bli att gå mitt framför benen eller bakom ibland. Det bara ÄR så, precis som att mamma inte vill att man drar henne i håret eller nyper henne. Det är kul att nypa mamma, hon LÅTER så roligt hihihi!

När vi ute och går så har pappa KITT (världens största pinne) med sig och petar framför sig, och ibland måste jag hålla pappa handen och HJÄLPA pappa. Kitt är precis som skohornet jag använder hemma och går omkring precis som pappa gör.

Jag tycker pappa har roliga öron med apparater i, men jag får inte leka med dem! Apparaterna alltså. Pappas håriga öron (fniss) får jag dra i lika mycket som mammas glittriga öron.

Efter en lååång dag så brukar jag dansa med pappa innan jag och Stampe skall sova. Det är så mysigt att lägga huvudet mot pappas bröst och vila ögonen…zzzzzz. Sen är jag i SÄNGEN plötsligt! Konstigt! Skulle jag dock vakna upp så kommer mamma eller pappa in och klappar mig på rumpan så jag blir sådär trött igen. Mamma tittar på mig men pappa bara kommer in och tittar åt fel håll. Fast det gör inget för han klappar mig så skönt….zzzzz ”drömmer om att leka kurragömma med pappa”…

 

20130415_195812

 

Annons

Svar

  1. Vilken söt liten gullfia! 🙂
    Min tös Felicia knackar på mig på natten om hon vaknar då jag inte hör, funkar ypperligt! Tack o lov har hon aldrig lekt med min höris eller som jag nu förtiden har, en cipp 😀

  2. Alva!!! Vad duktig du är på att skriva och uttrycka dig! =) =) =)

  3. Så härligt att höra om dina bravader Alva, du är en riktig goding!! =)

  4. Barn är verkligen fantastiskt anpassningsbara, ansvarstagande och förstående. Otroligt häftigt när ens barn bara förstår saker och ting. Fantastiskt skrivet ur ett Alvaperspektiv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: