Ord

Jag väljer att kopiera in en text som min fru skrev på sin Facebook-sida, som jag tycker är så välformulerat om vår situation. Tack älskling för att du finns ❤

 

Av Jenny Svensson:

”Att leva med någon som har ett handikapp gör att man i många lägen måste tänka om och acceptera att planerna ändras. Det handlar också om förståelse, ökad medvetenhet, högre i tak, ändrade framtidsplaner, sätt att hitta en medelväg och att få allting att rulla. Varje dag är en ny utmaning, och det gäller att få tillräckligt med energi för att orka.
Min energi hittar jag genom att ibland få vara bara för mig själv, umgås med vänner eller ta en promenad.
Tobbe fyller på sitt förråd genom att sova, men hur mycket han än sover kommer det aldrig bli tillräckligt för att ha lika mycket energi som du och jag har.
Vi kommer aldrig att ångra Alva, och vi hoppas på ett syskon. Vi kommer heller aldrig tro att livet slutar att utmana oss.
Men, jag hoppas att ni snart börjar förstå att när vi tackar nej till saker, beror det inte på att vi inte vill, utan att vi helt enkelt inte kan.
Vi försöker leva ett normalt liv, men det sårar oss självklart när vi nu plötsligt blivit jobbiga att umgås med. Vi är som vi alltid varit, bara tröttare och möjligtvis lite krävande när vi ber om nerrullade gardiner eller tända lampor.”

Annons