Saknar så att sitta bakom styret på motorcykeln. Känna vinden mot kroppen, vibrationerna och ljudet från den mullrande motorn som driver genom en. Att känna sig fri. Ta sig dit man vill, när man vill och hur man vill. Se asfalten försvinna under en, de vita linjernas eviga sträckning. Att se utsikten runt omkring en, oavsett om det är ute i ödemarken eller inne i en storstadsdjungel. Att stanna till längs med vägen för att ta in stunden, andas in omvärldens själ. Känna att man lever. Att man är fri.
Kommentera