Austria

Jag och Alva

Underbara Österrike!
Tänk att jag är här igen…och väntan som baseras på ett helt år sen senaste gången är borta! Jag kommer alltid ha Finkenberg som ett andra hem, ett underbart hem!
Det som slår mig när man kommer hit är att alla sinnen känner av ankomsten. Den höga luften tillsammans med doften av landet som tillfredsställer luktsinnet. Den höga luften och klarheten tillsammans med solen får känseln i kroppen att hamna i en varm och lugn sinnesstämning. Utsikten med Alpernas mäktiga snöklädda berg som sträcker sig i alla riktningar. Hörseln får sin dos med alla ljud (det är en häftig akustik här) som ingår på dagen, för att på kvällen bli nästan helt knäpptyst. Och all god ÖL, MAT och GOTT gör att fler hål på livremmen behövs!

Det som gör det här året lite bättre än andra år är att jag har börjat använda lite hjälpmedel för att underlätta skidåkningen för mig. Som jag har sagt innan så behöver jag bra väder för att kunna åka eftersom jag i och med min dåliga syn inte ser kontraster annars, är bländningskänslig och mörkerblind. Samt att min syn som är kvar finns i det centrala seendet.
Till och börja med är det en fröjd att kunna åka efter någon i släptåg, för att kunna åka i samma spår och bara behöva fokusera på personen jag följer.
När jag åker skidor så har jag min bärbara slinga med mig, så den jag åker med kan prata med mig direkt utan störningar. Oerhört praktiskt måste jag säga!
Sen så har jag i år en reflexväst på mig med ordet DeafBlind på, och den gör att de flesta visar mer hänsyn i backarna, speciellt liftgubbarna.
Jag har även min mobiltelefon med slinga med mig, så jag kan prata utan störande ljud runtomkring, samt att jag har svarsknapp på slingan och slipper plocka upp telefonen.
Och till sist använder jag glasögon med olika ljusfilter för att öka min kontrast vid olika ljusförhållanden.
Sammantaget så blir faktiskt min skidåkning väldigt rolig, och det viktigaste – jag kan få åka!
//T

 

 

Annons