Skrivet av: Torbjörn Svensson | 30 december, 2012

Flykt

I röran precis efter att jag fick beskedet om Usher Syndrom så fick jag rådet (av kuratorn på syncentralen) att ta mig ett glas vin varje dag för att göra mig mer avslappnad ifrån stressen och tröttheten. Ok tänkte jag och började redan nästa dag ta ett glas vin till maten. Jenny höjde på ögonbrynet och undrade varför jag tog ett glas vin till middagen, kl  12 mitt i veckan. Jag sa att jag trodde att det skulle göra mig gott och att jag hade fått rådet att göra så för att minska stressen och bli mer avslappnad. ”Jaha okej?” sa Jenny men lät det bero.

Men efter att blivit väldigt fixerad av att ha just det glaset varje middag varje dag i en veckas tid så började Jenny hojta till och ifrågasätta VARFÖR. ”Tror du att allt kommer bli bättre att du dricker det där glaset vin varje dag när du aldrig gjort så innan i ditt liv?”  Och då slog det mig, jag försökte fly bort ifrån verkligheten genom att titta igenom glaset, inte för att jag skulle bli fri från stressen. Eller inte fly, utan tro på ett botemedel från verkligheten, att allt skulle bli bättre genom att dricka. Ett glas är ju inte mycket, utan det är ju mer att jag börjar med något som jag inte egentligen gör. Då är ett glas mycket. Och vad säger att jag inte skulle utveckla ett missbruk mot ångesten och sorgen jag upplever. Tvärtemot så ökar risken enormt mycket om man börjar dricka i samband med en livskris, det är ett faktum.  Och med ett omfattande matmissbruk och beroendebeteende som jag har, så skjuter ju risken i höjden något fruktansvärt.

Så när jag drack glaset och kände hur magen blev varm och jag kände mig lite gladare så försvann verkligheten den lilla stunden. När hade jag fattat beslutet att dricka två glas? Kanske ett glas till på kvällen. Jag kan ju ta ett på morgonen nu när jag inte får köra längre utan inte har det ansvaret längre. Och sen hade det inte räckt ens med det för att slippa ångesten.  Det hade kanske inte varit så långt bort att fortsätta spiralen mot ens undergång.

Men turligt nog satte Jenny stopp för det och jag har en känsla av att jag skall vara jävligt tacksam för det.

❤ Jenny ❤

 

 

(Vill man läsa om någon som dövade sig med alkohol och piller för att slippa ångesten över att bli blind så rekommenderar jag varmt Täppas Fogelbergs bok Trött, Fet och 50.

 

//T


Responses

  1. Vad säger du? Är det verkligen sant? Om du orkar borde du anmäla den där kuratorn till någon nämnd eller Lex X-nånting, för det var ju en vidrig rekommendation! Det kan sluta riktigt illa – om inte för dig, så gör det kanske det för någon annan.

    (Hoppas bara att det inte är den urgulliga kvinnan jag träffat på syncentralen…)

    • Ja egentligen borde jag göra det, för egentligen är ju det inte okey att som kurator att uttrycka sig så.
      Hm skall kolla upp vad jag kan göra.

      Kram!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: