Då blir man arbetslös efter föräldrarledigheten. Var och skrev på uppsägningspapperna, något som jag visste skulle komma. Så nu är man utlämnad till Arbetsförmedlingen…eller ja ifrån den första April i alla fall.
Jag hade faktiskt ett väldigt givande möte på arbetsförmedlingen. Tro det eller ej, men jag gick därifrån med förvåning. Kan hända att den bild jag har av AF stämmer – om man är normalt arbetssökande. Men nu när jag hamnar inom Rehab så finns uppbackningen där i form av olika hjälpmedel för att försöka placera mig i arbetslivet.
Lite kortfattat så finns det olika saker man kan göra, som till exempel så kan arbetsgivaren få upp till 80% av min lön betald av AF, jag får nästan obegränsat med stöd för att anpassa min arbetsplats efter handikappet och AF betalar för en prövotid på arbetsplatsen så arbetsgivaren kan se om jag fungerar där. Och för att hitta jobb till mig så kan man få en SIUS-konsult som jobbar med mig under en period (för att utvärderar om det går att placera mig i arbetslivet). Denna konsult jobbar då genom att ägna sig åt min situation, vara ute på arbetsplatser, sköta kontakter och uppgifter, anpassa och forma för att få in mig i arbetslivet.
Så dessa saker ökar ju faktiskt mina chanser att få jobb. Även om det ser rätt mörkt ut… Samhället är ju egentligen utformat för friska arbetsföra individer och om man inte är riktigt i den mallen så faller man utanför.
Men i februari är nästa möte med min Rehab-handledare på AF, och förhoppningsvis kan det mötet leda vidare till något annat. Man har ju hoppet i alla fall.
//T
Att leva med RP 
Kommentera