Av någon anledning så ser jag fram emot att få börja med den vita käppen. Jag har nog fått bilden att den kommer hjälpa mig mycket i min vardag. Sen om det är realistiskt får vi se, det är ju inte meningen att jag skall ha orealistiska förväntningar. Men ändock hoppas jag lite på den…
Jag tänker liksom att dels skall andra kunna bli varse om mitt handikapp, för det är ett rejält problem idag då mitt handikapp inte ”syns”. Ser detta som ett stort plus, för jag kan verkligen uppleva att folk ser mig som udda när jag beter mig som jag gör och de inte kan se något tecken på ett handikapp. Det måste ju bli en väldigt tydlig signal med käppen, tänker jag, och det kan göra att man får lite mer förståelse och att folk underlättar lite för en.
Och sen är ju tanken att jag skall kunna ”se” lite med käppen. För som det är idag, har jag ett ytterst lite synfält kvar i mitten, är totalt nattblind och nästan ”ljusblind” (jag kan inte behandla ljus längre). Det gör ju att när jag rör mig så har jag ett jäkla projekt på att ta mig fram. Oj där är det lite dunkelt, ser inte. Oj det är ljust ute, var är jag nu? Var där en trottoarkant? Oj förlåt såg dig inte! Tänker mig att med käppen skall jag kunna avlasta mina ögon lite och ”känna” mig fram. För att så kunna röra mig lite mer avslappnat liksom.
Detta är vad jag tänker om käppen. Får se om det är så i verkligheten, för vad som är inne i ens skalle behöver inte nödvändigtvis vara så utanför. Jag förstår att det krävs mycket träning och tålamod, så det blir en utmaning i sig, men hoppas på ett bra resultat!
Vi återkommer om ämnet! //Tobbe
Visste du att det var ”Vita käppens dag” den 15 oktober? Samma dag som du skrev inlägget? Det hade jag då alldeles missat.
Anne-Maj skrev ett klokt inlägg om käppen idag, som jag fann mycket träffande 😉 Hoppas du snabbt ska lära dig hur bra den egentligen är. För några år sen var jag och några kompisar på Malmöfestivalen. Jag gick och höll kompis 1 i armen, dock med käppen framför mig. Kompis 2 och 3 hamnade alltmer på efterkälken och sedan fick vi vänta i en kvart på dem när vi nått målet. Käppen fungerade som Moses och Röda havet 😉
Solen strålade förresten till 100% på Söderåsen i lördags =D
Kram! // Tina
By: Tina on 18 oktober, 2012
at 01:05
Finns det en sådan dag?! DET skall jag bestämt föra in i almanackan! Så jag nästa år iaf kan uppmärksamma det 🙂
Jag skall läsa hennes blogg idag, det jag har läst innan är väldigt givande ur min synpunkt 🙂
Din historia är ju helt underbar. Jag tycker att vi båda kan stå där nästa gång och drämma käpparna i backen så folkhavet delar sig 😛
Söderåsen är väldigt fint, funderar på att ta med Jenny dit någon gång snart 🙂 Innan höstlöven försvinner helt iaf 🙂
Ha det bra Tina! kram!
By: Torbjörn Svensson on 18 oktober, 2012
at 04:18