Skrivet av: Torbjörn Svensson | 6 oktober, 2012

Tiden, drömmar och känslor.

Något som jag märker av nu förtiden, är att jag ofta funderar på vad jag vill hinna med innan synen blir så pass dålig att jag inte kan genomföra dem. Missuppfatta mig inte, jag skall inte begränsa mig bara för att jag inte längre kan se, men vissa saker vill jag ju ”se” själv. För det känns som klockan tickar, ja jäklar vad fort den tickar, och en molande känsla i maggropen att man vill hinna med.

För mig har det ju varit en personlighetskris en stor del. Allt jag har byggt upp inom intresse och liv är ju att köra, hålla på med fordon i olika slag. Så mina drömmar har ju varit inriktade på just det att köra, uppleva och resa med hojen t ex. Så när den mattan rycks undan under en så känns det ibland som man inte vet vem man är riktigt. Så nu försöker jag drömma om annat. Kan vara svårt, men dock så upptäcker jag att det ligger en del saker utanför mina tidigare ”boxar” av drömmar som jag faktiskt sedan länge velat göra och upptäcka. Jag köpte ett trumset för ett tag sen som jag hoppas på att skall ge något (när jag väl får tiden, glöm inte bort att jag är hemma med Alva, haha). Så musiken ligger mig varmt om hjärtat, vem vet, kanske är det mitt kall? (Nu var vi där igen med att tappa identiteten).

Resor ja…jag kan komma på så mycket jag vill se. Bara axplock i luften är Cook Islands, Machu Picchu, Pyramiderna, Usa, Japan, Kinesiska muren, Transibiriska järnvägen, Sydpolen, Victoriafallen och Afrika. Egentligen pratar vi nog om en rejäl jävla jorden runt resa med stopp i princip överallt. Men precis som varje medelsvensson (eller t om under nu) så är det inte riktigt genomförbart. Men drömmar är det ju…jäkla klocka som tickar 😦

På ett sätt är detta med RP positivt. Jag inser att de små sakerna är viktiga, och man måste stanna upp och njuta av nuet. Så varje dag så försöker jag ta och memorera en sak eller händelse som jag lägger till i mitt bibliotek långt där inne innanför pannbenet. Tror tyvärr att de flesta människor kör på i 110 och sen i slutet av vägen inser att de glömde njuta av sträckan de körde (läs liv och död).

 

//Tobbe

Annons

Svar

  1. Men ärligt talat, om du nu hade obegränsat med pengar och de facto hade hunnit med att se alla dessa platser… Vad skulle du då göra sen? Sen när du sett alla platserna? Skulle du då bara sätta dig ner och – vadå? Tillåta dig att bli av med synen helt? I harrvitta heller! Så länge du inte sett alla platserna, så måste du ju få ha så mycket som möjligt av synen kvar, eller hur?!

    Rätt skönt att inte hinna med allt på en gång, för vad hade man annars kvar att drömma om?

    På tal om nåt helt annat: Min brorson är trumlärare på ABF i Hbg… Ljuddämpande proppar rekommenderas! =)

    Kram från Tina

    • Så sant Tina, jäkligt klokt! Det är svårt att vara logisk men du har faktiskt fullständigt rätt. Jag får beta av alla sakerna allt eftersom 🙂 Jag får köra ett mantra nu för att vända stressen…

      ahaha jo jag märker det, jag tänkte först att jag skulle bara stänga av hörapparaterna men det räckte inte kan jag lova 😛 Tänkte införskaffa hörselkåpor!

      Kram på dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: