Sammanfattat

Vi kämpar på här hemma. Allt skall synkas, min tid med Alva här hemma, min relation med Jenny, huset och allt annat som hör en vardag till. Små steg görs hela tiden i rätt riktning. Jenny kämpar som ett djur för att få livet hemma så smidigt som möjligt för mig, vilket fyller mitt hjärta med tacksamhet ❤

 

Vi hade Anhörig info för en vecka sen, ang mitt handikapp. Det är DövBlind-enheten som anordnar det för mina närmsta, i syfte att informera och visa hur min värld ”ser ut”. Detta görs med info och lite praktiska övningar i form av att man får ”goggles” som är anpassat efter hur jag ser, samt hörselkåpor. (Man kan göra en enklare variant hemma om man vill testa. Ta hushållsrullar och titta igenom samtidigt  som du stoppar i öronproppar och försöker göra de vanliga sysslorna.)

Det var nog en väckarklocka för de flesta, tror jag. Jag upplevde t o m att man blev lite chockad över hur illa jag ser. Men som sagt det är ett svårt handikapp att kunna förklara, eller ens att kunna se på mig. Så jävla svårt att kunna förklara hur illa det är!  Men informationen nådde fram tror jag 🙂 De deltagande kan nog nu förstå varför jag har svårt att se och de enklaste sakerna kan vara svåra för mig. Nästa grupp är om en vecka, därmed mina föräldrar och fru. Intressant.

 

Vi har varit en vecka i Turkiet (Icmeler) också!

Det var helt ok! 35 grader, så det tog lite tid att anpassa mig innan jag tyckte det var behagligt (Alva anpassade sig direkt) 🙂 Jenny tog ett hästjobb med Alva för att jag skulle få vila lite. Det är alltid svårt när det är nya miljöer, och det kräver väldigt mycket av mig. Men det var gott med värmen! Dock fick vår tös en jäkla massa uppmärksamhet, vilket i längden var enerverande… Men åker tillbaka gör vi inte, då vi finner att Bulgarien var mycket bättre att åka till.

 

Tjillevippen! ///T

 

Annons